lista
Jag längtar efter:
kärlek, ett lugn, att min nya telefon ska börja fungera, att allt någonsin ska ta slut.
Jag är ledsen över:
tomhetskänslan över helger, ensamhet i ett rum fyllt av människor, att jag inte kan glömma, särskilt inte nu. att jag är dålig på att skriva.
Jag äter helst:
sushi.
Jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning:
framtiden.
Det finaste jag vet är:
känslan av total lycka.
Jag läser:
processen av kafka.
Jag är galet stressad över:
prestationsångesten.
Jag lyssnar helst på:
paris 1919.
Jag drömmer om:
att vara lycklig.
Jag blir nostalgisk av:
minnen.
crimson and clover
Jag tror på att musik uppskattas bättre om man kan relatera på ett eller annat sätt, gärna genom igenkänning av melodin. Det var det som hände när jag hörde Crimson and clover, och tänkte på Jarvis Cocker's Black magic, som samplat detta original. Varsågoda.
never going back again
falna era ljus
riv hela huset
stilla varma ögon
avspärra alla trafikleder dit
jag vill inte tänka på dig mer
who will love aladdin sane?
kyssen
Konsthistoriaprov stundar och håller mig borta härifrån. Tavlan ovan är en modernistisk tavla från 1908 och heter Der Kuss, eller Kyssen, på svenska, och är min och många andras favorit bland konstverken.
the landslide brought me down
et moi, et moi, et moi
morrissey
Bara lite bilder på en av världens vackraste män.
i'm such a dubious soul
När känslorna tynger behövs något lättsamt.
blåvalshjärta
trevar sig in i
ett hjärta som en blåvals
trampas och krossas och spottas på
som saliv det smörjer
och fläckar ner
det gör ont för
du gräver dig
djupare i mitt
blåvalshjärta.
pressar fram det jag tänker
hide my head i want to drown my sorrow
Hemma
För ett år sedan gick jag in i väggen. Och allting kommer tillbaka.
” Tiden räcker inte till och jag önskar jag kunnat ta den forna friheten till dess kulmination istället för att bäva för det som skulle komma.” Då kunde jag i alla fall skriva om det. Nu saknar jag ord. Utöver själsliga påfrestningar levde jag i en krets jag kunde glömma allt i, med någon. Nu vet jag inte.
Allt rekapitulerar efter tid, och jag kommer mer och mer till insikt att det här aldrig kommer ta slut, utan det kommer vridas åt tusenfalt, till den orkan jag vet att jag inte kommer klara av. Varför kan jag inte skriva?
