jag trodde att hon sa lönnlöv



Hittade lite höst på väg till mammas jobb idag. Det blev träbåtssushi på bästa restaurangen och sedan införskaffande av diverse som stickad tröja, halsduk och strumpbyxor. Mamma, som tagit andra bilden, lyckades få in en liten The Catcher in the Rye-referens ur en tidning på sidan, Räddaren i nöden, som den heter på svenska. Den boken är också en del av mitt liv för närvarande.

though i eat from tins, i'm healthier

För att jag mår bra.

my senses have been stripped

Jag saknar inspiration, vill klippa tjock höstlugg men vet att jag inte kommer göra det, och lever i något felaktigt. Jag känner inte igen mig längre. Hösten tvåtusentio har hackat på repeat. Och i vanliga fall avskyr jag gif-bilder.

a disappointed proud man in his grief

Blus Emmaus
Tröja pappas
Strumpbyxor H&M

kärlek är varm och förstående när man är sjutton

I dag fyller jag sjutton år! Jag fick bland annat efterlängtade kuddfodral, Den unge Werthers lidanden av Goethe, Just Kids av Patti Smith och Dagböcker: december 1911-1913 av Franz Kafka. Det mest otippade, men högst älskade, var vinylspelaren. Trodde aldrig jag skulle få en, och nu är denna skönhet min!

desperation is the devil's work

Ny tröja från Myrorna, duvblå/grå/svart egentligen, 85:-

space oddity

"Andrew Kolb har gjort en barnbok, men inte vilken barnbok som helst. En berättelse om en astronauten Tom som åker ut i rymden men tappar kontakten med rymdbasen. Kanske känns det igen, och visst, det är så att den är den exakt byggd på texten till David Bowies Space Oddity."

David Bowie betyder mycket för mig. När jag ritar, ritar jag Bowie. En av mina finaste vinylskivor är hans Hunky Dory. Förra sommaren hörde jag just denna låt, Space Oddity, i huvudet nästan varje kväll. Jag har en favorit-t-shirt med utdrag från samma låt som tryck.
Gör som jag gjorde och läs här samt lyssna på låten.

du är ett spöke

what a faithful thankful girl i'd be

Varvar Harry Potter-soundtrack med tidigt sextiotal.

Still in my heart I pray
There soon will come the day
When I will have him all to myself

somebody holds the key

de vises sten

Efter att ha haft boken i min ägo i tio år, kände jag att det verkligen var på tiden att börja läsa De vises sten. Jag vet att det är skändligt, det är otroligt pinsamt och skandalöst att jag inte tagit mig tiden än. Men nu har jag börjat, och jag känner redan en Svindlande höjder-känsla. Alltså att jag inte kommer kunna släppa historien när jag är klar med den. Livet har redan blivit mycket mer innehållsrikt!

you know i love you forever

från hjärtat

Jag har hållit ut i två veckor fram tills nu, inte gråtit en enda dag. Jag har försökt att vara stark, men för var dag har all fiktiv styrka mynnat ut i en sorts svaghet som tagit form i förtvivlade rop på hjälp. För det är så jag känner. Det skriker inuti mig, att jag inte orkar längre. Jag orkar inte med att andra säger åt mig att inte tänka på det eller att jag är desperat, att folk skäller på mig, eller att försöka orka.
Idag vill inte längre, och jag vet inte vad jag ska göra. Och jag orkar inte skriva bra om det.

en dag i livet

Farmors tröja

Igår stämde jag träff med Yvonne och vi hann med fotosessioner vid slottet, middag på Genomfarten och en afrikansk festival på Bistro Hijazz. Det var verkligen jätteroligt!

eileen i'll hum this tune forever

Jag i en sådan där spegelsak på Centralstationen.

Tröja Weekday Vintage
Strumpbyxor
Skor Din Sko
Tygpåse ICA

ingenting

kuvad till det förtegnas
rum rågade av
ingenting

 

öm och nersparkad
för något som var värt
ingenting

 

förtäckt i ett undertryck av
ingenting annat än
ingenting

RSS 2.0