Sofie Pettersson -

om mig

Jag har inte berättat så mycket om mig själv. Vad jag tycker om.
Jag har några gudar. När jag ritar, ritar jag David Bowie. Han är stjärnor och blixtrar, Space oddity-tinnitus, rymd och galax och ett tryggt alter ego. Ashes to ashes-färgsprak och den nya världens surrealism. Donovan är min lockiga sextiotalskärlek, han får inte vara mer än så, inga nya bilder. John Cale får mig att tappa verkligheten, och längta bort. Jag lämnade min trygghet i att alltid älska dem.

Jag tycker om att läsa böcker. Brytningen kom vid Svindlande höjder. Tio dagar senare skulle mitt läsarhjärta expanderas från det reducerade drömmaridealet. Det var egentligen Virginia Woolf som började. Men hon fångade mig inte. Eller Glaskupan. Men den är från 1963. The Picture of Dorian Gray, Silas Marner och Harry Potter. Jag blir ledsen för att jag inte hinner läsa allt jag vill. Ändå läser jag Nässlorna blomma.

Jag är emot allt. Nästan. Hur jag än utvidgar kommer jag aldrig acceptera att jag trampar på stället i fel skede. Ty jag tänker ofta hur sällare jag varit om det inte var nu. All kärlek jag hade kunnat andas bara av tidsluften, den euforiska tornado jag kunnat virvla i för resten av mitt rätta liv på av att få se någon vars mitt hjärta tillhör, i dess guldålder. Jag kommer aldrig kunna höra musik jag älskar levande.

Jag tycker om att läsa tanttidningar, att låtsas att moln i fjärran är snöbeklädda berg, katter, vackra bokryggar, kaffe och vinylskivor. "Gud, uppfinn nåt nytt, som gör det lätt att hålla ut, nåt för dom som väntar"

2011-12-06 @ 22:00:24 Anteckningskaskad Kommentarer (4)

det är en sten i mitt hjärta

det är en sten i mitt rum
dit tungan inte når
min älskling du är redan här
varför ser du dig inte omkring?
ser du inte vad fult det är
särskilt den där stenen
i knytnävesmått
snälla slicka rent mitt smutsiga hjärta

2011-12-05 @ 17:53:19 Anteckningskaskad Kommentarer (0)

never going back again

falna era ljus
riv hela huset
stilla varma ögon
avspärra alla trafikleder dit
jag vill inte tänka på dig mer

2011-10-18 @ 20:20:25 Anteckningskaskad Kommentarer (0)

blåvalshjärta

och din fingerspets landat på mitt revben
trevar sig in i

ett hjärta som en blåvals
trampas och krossas och spottas på

som saliv det smörjer
och fläckar ner

det gör ont för

du gräver dig
djupare i mitt
blåvalshjärta.

2011-10-04 @ 21:03:09 Anteckningskaskad Kommentarer (1)

hide my head i want to drown my sorrow

Hemma

För ett år sedan gick jag in i väggen. Och allting kommer tillbaka.
” Tiden räcker inte till och jag önskar jag kunnat ta den forna friheten till dess kulmination istället för att bäva för det som skulle komma.” Då kunde jag i alla fall skriva om det. Nu saknar jag ord. Utöver själsliga påfrestningar levde jag i en krets jag kunde glömma allt i, med någon. Nu vet jag inte.

Allt rekapitulerar efter tid, och jag kommer mer och mer till insikt att det här aldrig kommer ta slut, utan det kommer vridas åt tusenfalt, till den orkan jag vet att jag inte kommer klara av. Varför kan jag inte skriva?

2011-10-01 @ 21:25:52 Anteckningskaskad Kommentarer (0)

från hjärtat

Jag har hållit ut i två veckor fram tills nu, inte gråtit en enda dag. Jag har försökt att vara stark, men för var dag har all fiktiv styrka mynnat ut i en sorts svaghet som tagit form i förtvivlade rop på hjälp. För det är så jag känner. Det skriker inuti mig, att jag inte orkar längre. Jag orkar inte med att andra säger åt mig att inte tänka på det eller att jag är desperat, att folk skäller på mig, eller att försöka orka.

Idag vill inte längre, och jag vet inte vad jag ska göra. Och jag orkar inte skriva bra om det.

2011-09-04 @ 17:28:40 Anteckningskaskad Kommentarer (0)

ingenting

kuvad till det förtegnas
rum rågade av
ingenting

öm och nersparkad
för något som var värt
ingenting

förtäckt i ett undertryck av
ingenting annat än
ingenting

2011-09-01 @ 18:11:00 Anteckningskaskad Kommentarer (0)

utdrag ur något oavslutat

"I DITT HUVUD förmärktes det aldrig bli tal om att sticka din hand i min, som skulle vara dränkt av otåligt lycklig svett född ur svallvågor så starka av flämtande förälskelse att man nästintill skulle kunna vidröra dem. I mitt huvud arbetar en högröd smedjeboss som aldrig lämnar sitt skift, och skriker åt mitt förstånd att sluta lyda det knytnävsstora organet som slår för illusioner. Det hamrar så ont att det slår sönder mig, men alla skenbara förhoppningar hade lagt sig som ett skikt kring varenda åder som pulserar i mitt bröst. Det värker av kärlek.

KÄRLEK ÄR MAGPIRR, oreflekterade leenden, ryggradskyssar och drömbildslöften. Kärlek är dina rutmönstrade skjortor, ditt ljuslockiga hår, dina spelande handryggsmuskler, våra cigaretter i gränder och på små caféer, när vi luktar på te tillsammans eller tittar på fina burkar på antikvariat eller bläddrar i böcker så gamla att de inte ens har någon text på baksidan av pärmen.
Jag vet ingenting om kärlek.
Kärlek i min kulmination är som bågspända kvistar mot fosterställning i en smutsig pöl av gråt."

2011-08-20 @ 17:44:53 Anteckningskaskad Kommentarer (1)