Jag har för närvarande jullov vilket betyder att jag äntligen får något andrum för egen litteratur. Men i och med att min läsning blivit så skamligt fragmentarisk, har jag samlat på mig ett antal böcker under månaderna. Främst i prioritering står Charles Dickens oerhört mysiga Julberättelser, efter att den är färdig tänker jag läsa ut Harry Martinsons Nässlorna blomma. Jag har redan läst Truman Capote's Frukost på Tiffany's, men den innehåller även korta noveller och jag har Diamantgitarr kvar. Lennart Perssons Musik Nonstop Pet Sounds i våra hjärtan läste jag ut för ett år sedan, men den är så fantastisk att titta i så den får hänga med ändå. Längst ner på listan står förstås boken jag måste läsa för tyskans skull.

David Bowie betyder mycket för mig. När jag ritar, ritar jag Bowie. En av mina finaste vinylskivor är hans Hunky Dory. Förra sommaren hörde jag just denna låt, Space Oddity, i huvudet nästan varje kväll. Jag har en favorit-t-shirt med utdrag från samma låt som tryck.

Gör som jag gjorde och läs här samt lyssna på låten.

Efter att ha haft boken i min ägo i tio år, kände jag att det verkligen var på tiden att börja läsa De vises sten. Jag vet att det är skändligt, det är otroligt pinsamt och skandalöst att jag inte tagit mig tiden än. Men nu har jag börjat, och jag känner redan en Svindlande höjder-känsla. Alltså att jag inte kommer kunna släppa historien när jag är klar med den. Livet har redan blivit mycket mer innehållsrikt!

Vill helst inte veta av kärlek nu men Dan Rhodes skriver så fint om det.

Sedan begav han sig mot tunnelbanan.

En varg som fångats i en sax tuggar sönder sitt ben för att komma loss."

"Visst är det äckligt, men jag tar för vana att vara god.

Jag mutar skammen med fiberrikt bröd, rena tankar. Nej till kärnkraft och en femtiolapp i kollekthåven.

Vem som helst skalll kunna se att den ondes signalement inte passar in på mig. Efterhand glömmer jag min försyndelse och minns bara allt det goda. Ingen kan påminna mig om mitt brott, men många kan prisa min fromhet.

Jag stöter i basun när jag ger en allmosa, jag står i gathörnen och ber - för att bli sedd av människorna. Det är bevis jag behöver, vittnen som kan intyga min godhet.

Det är belöning jag vill ha.

Under avnazifieringsprocessen i efterkrigstyskland skaffade alla anklagade sig vittnen på att de varit snälla mot judar.

Det är något liknande jag sysslar med.

För att förlåta mig själv."

- Präriehundarna, Jonas Gardell

1967 utkom Hans Alenius Studentbilder, en bok jag fann i bokhyllan i Leksand. Innehållet exponerar en uppsjö av Uppsalas universitetsliv i svartvitt ur dess mest fotogeniska perspektiv. Boken var till ansenlig inspiration och en tillbakablick på hur var sektion av Uppsala såg ut för över fyrtio år sedan ur studentens vinkel.